slutet på en era...?

Helt tom.. Är det verkligen sant?
Är det så här det ska vara nu?
Klumpen i magen växer & det känns tungt!
Beslutet känns rätt & lätt att förstå...
Jag menar, hur mycket kan en människa stå ut med?
Ingen av oss har varit ens i närheten av en ängel.
Vi har i princip spottat varandra i ansiktet,
för att i sekunden efter be om ursäkt.
Man tål inte hur mycket som helst och tillslut är det nog.
Men ensamheten känns nu mer definitiv och det är alldeles tyst.
Önskar att jag kunde vara arg.
Önskar att jag kunde hata.
Men för mig handlar det här om så mycket mer än det som sagts.
Du betyder mer än så.
En önskan är att du kände lika dant.
Men jag har förstått, det är nog nu...
Allt känns rätt & riktigt (nästan), nu gäller det bara för mig att kunna släppa taget.

Farväl mitt hjärta, min vän... Du kommer vara saknad!

.