måndag 20 oktober 2008

hoppet...

är det sista som lämnar människan, sägs det.
vilket kan stämma, jag kommer nog aldrig sluta hoppas.

Idag är jag för ovanlighetens skull trött. har inte orkat göra så mycket för när jag kom hem från skolan hade jag dessutom skallebank & jordens mensvärk. *stackars millo*
Var iaf i skolan & jobbade med grupparbetet :) så någon nytta har jag gjort anyway.

Ensamhetens tystnad har nått lägenheten och jag har svårt att sova.
Vanesak säger vissa, andra har efter 10 år fortfarande inte vant sej.
Vill bara höra andetagen. Känna närheten.
Du är så nära men ändå så långt bort.
Jag hoppas...

1 kommentar:

Anonym sa...

ja hoppas värkligen med kommer alltid va mitt hjärta!!