Känner mej som världens minsta & svagaste människa.
Känner mej patetisk & sorglig.
Trodde jag var stark, men nu vet jag bättre.
Alla människor har en eller flera svagheter - även jag.
Jag har alltid vetat att jag inte är perfekt (inte ens i närheten), men stark har jag alltid trott att jag varit.
Känns som en dubbel förlust.
Men det som inte dödar det härdar. Jag kommer att komma ur det här starkare än jag var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar